The first rule of compounding
and the power of Inertia
Inertia
Jag lyssnade på ett podd-avsnitt i häromveckan där Nicolai Tangen var gäst. Tangen är tidigare hedgefondförvaltare och numera VD på Norges Bank Investment Management som förvaltar Norges pensionsfond (även kallad oljefonden), den största publika fonden i världen som äger över 1% av de noterade företagen i hela världen.
I avsnittet pratar han om fenomenet Inertia (tröghet på svenska). Begreppet kommer ursprungligen från fysikens värld och förklaras enligt svenska akademins ordbok som “en grundläggande egenskap hos fysikaliska kroppar som innebär att de bibehåller sin rörelseriktning och hastighet (eller förblir i stillhet) om de inte påverkas av yttre krafter”. Inom investeringar översätts detta bäst till inaktivitet.
Tangen menar att ju färre beslut man kan ta desto bättre, men att detta är långt ifrån lätt. Han illustrerar ett exempel där man som förvaltare kommer hem till sin partner som frågar vad du gjort idag varpå man svarar “ingenting”. Detta gör att man känner sig manad till att agera på marknaden för att man inte ska känna sig som ett misslyckande. Paradoxalt nog är detta för det mesta inte en lönsam strategi.
Ett sätt att mäta detta, enligt Tangen, är att göra en så kallad Inertia analysis där man varje år tar sin portfölj den 1 januari och jämför den utvecklingen med sin faktiska utveckling där man inkluderar alla affärer under året. Ofta är resultatet förfärligt och man inser att man gått till kontoret varje dag och det enda man lyckats med är att subtrahera värde. En skicklig investerare bör därför lägga mindre tid på att handla och mer tid på att exempelvis läsa rapporter och tänka igenom vad de finansiella marknaderna försöker att säga.
Skadlig aktivitet
Det finns flera anledningar till varför ökad aktivitet på marknaden kan vara skadligt för portföljens utveckling. En sak är alla kostnader associerat med transaktioner såsom courtage och växlingsavgifter. Det är också notoriskt svårt att tajma marknadens rörelser och de som försöker gå in och ut ur marknaden löper stor risk att hamna snett. De som frekvent allokerar om i portföljen riskerar att sälja sina vinnare då de ofta optiskt framstår som dyra och öka i sina förlorare då de optiskt framstår som billiga. Peter Lynch menade i sin bok “One up on Wall Street” att sälja sina vinnare och öka i sina förlorare är som att rensa blommorna och vattna ogräset. En liten kul kuriosa är att Warren Buffett sedermera ringde upp Peter Lynch och bad om att få använda det citatet i sin årsredovisning. Lynch, även om han var hedrad över att Buffett ville citera honom, insåg då att Buffett hade identifierat hans största misstag vilket var att sälja sina vinnare för tidigt.
Korrekt strategi
Som jag ser det bör man som investerare fokusera på främst två saker. Det första är att identifiera kvalitativa bolag och det andra är att ha disciplinen att vänta på rätt ingångsläge där värderingen nått en attraktiv nivå. Efter det bör man inte göra så mycket mer än att följa upp sin investering.
Det finns dock lägen där man bör fundera på att sälja delar av eller hela sin investering i ett bolag. Det första är om det visar sig att sin ursprungliga tes är inkorrekt. Det andra är om man hittar en investering som är till synes mer attraktiv än det man redan äger. Det bör dock sägas att man bör vara försiktig med att ge upp det man redan äger och förstår till något helt nytt.
Det sista är om marknaden erbjuder ett pris som är svårt att tacka nej till och man anser att värderingen nått en bubbelnivå. Det är inte ofta detta händer men ibland uppstår det bubblor på marknaden där även de bästa bolagen prissätts för högt såsom Nifty Fifty på 70-talet, IT-bolagen under sent 90-tal tidigt 00-tal och de “digitala vinnarna” under pandemin.
The first rule of compounding
Jag skulle vilja avsluta detta inlägg med ett av mina absoluta favoritcitat av den nyligen bortgångne Charlie Munger;
“The first rule of compounding is to never interrupt it unnecessarily”.
Visa ord, minst sagt.
